Det var mörkt i mitt huvud men aldrig i mitt hjärta

Lukas Moodyssons åttonde diktsamling, den första på nästan två decennier, innehåller dikter om lycka, olycka, kärlek, död, skog, mörker, ljus, hundar, nuet, det förflutna. Ingenting tar slut, allting förvandlas.

jag går med hundarna bort till spökskeppet stort vitt tomt smutsigt vitt hälften av fönsterna igenbommade med brädor de andra med trasiga gardiner livbåtarna är kvar hänger i luften jag kom hem till malmö duscha klippa naglarna lite parfym vit skjorta du sa till mig när du levde: vi måste stanna kvar här, i den här staden, vi måste vara de som stannar och ser allt, du och jag