Hardcover, 640 pages
Published Oct. 14, 2021 by Nova.
Nada es lo que parece en las estancias del Emperador, y el destino de la galaxia descansa sobre los hombros de una única mujer.
El Emperador ha reclutado a Harrowhark Nonagesimus, la última nigromante de la Novena Casa, para combatir en una guerra perdida de antemano. Harrow tendrá que aliarse con una rival detestable y perfeccionar sus habilidades para así convertirse en un ángel de la no-muerte, pero su salud empieza a flaquear, su espada le da náuseas e incluso su mente amenaza con traicionarla.
Presa en la gótica penumbra del Mitreo del Emperador con tres profesores nada amigables y perseguida por el fantasma demente de un planeta masacrado, Harrow deberá hacer frente a dos preguntas incómodas: ¿hay alguien que intenta matarla?
Y, en caso de conseguirlo, ¿será el universo un lugar mejor?
Puesssss, no me ha gustado el ritmo, lo veo excesivo en algunos aspectos, le sobran cosas... Me encanta la imaginación que tiene, pero Buff, me ha costado
Ja... Det blir lite för mycket feberdröm över det hela för att den röda tråden i berättelsen ska kunna hållas intakt. Lite som att försöka hitta "lösningen" eller "poängen" i någon av de mer bisarra filmerna eller TV-grejerna av David Lynch. Samtidigt välskriven med intressanta karaktärer, vilket gör att boken ändå fixar en trea i betyg. Men jag är inte överförtjust i det här überkryptiska berättarsättet där framtid, dåtid, nutid och all sorts sammanhållning bluddras ihop till någon sorts LSD-tripp. Hoppas på lite mer stringens i uppföljaren Nona the Ninth, alltså mer logik som med första delen Gideon the Ninth.
Ja... Det blir lite för mycket feberdröm över det hela för att den röda tråden i berättelsen ska kunna hållas intakt. Lite som att försöka hitta "lösningen" eller "poängen" i någon av de mer bisarra filmerna eller TV-grejerna av David Lynch. Samtidigt välskriven med intressanta karaktärer, vilket gör att boken ändå fixar en trea i betyg. Men jag är inte överförtjust i det här überkryptiska berättarsättet där framtid, dåtid, nutid och all sorts sammanhållning bluddras ihop till någon sorts LSD-tripp. Hoppas på lite mer stringens i uppföljaren Nona the Ninth, alltså mer logik som med första delen Gideon the Ninth.
The first two thirds slightly annoyed me, in the last third it finally made some sense. Would have given this 3 stars if not for the very unexpected dad joke. 😄
