Kalle Kniivilä rated Арабески: 4 stars
Арабески by Сергій Жадан
Як і обіцяє назва, дванадцять оповідань цієї збірки у підсумку утворюють химерний візерунок, окремі лінії якого переплітаються, підхоплюють одна одну …
Journalist på Sydsvenskan. Finns mest på Mastodon: mastodonsweden.se/@kallekn Ruotsinsuomalainen toimittaja. Lueskelen kaikenlaista monella kielellä, ja kirjoitankin. www.kniivila.net
This link opens in a pop-up window
Як і обіцяє назва, дванадцять оповідань цієї збірки у підсумку утворюють химерний візерунок, окремі лінії якого переплітаються, підхоплюють одна одну …
Näyttää kiinostavalta Hesarin jutun perusteella. Ja yllätys yllätys, kustantamo näyttäisi myyvän e-kirjaa kohtuuhintaan.
In the wake of a fever that decimated the earth’s population—killing women and children and making childbirth deadly for the …
What would it feel like To Run the World? The Soviet rulers spent the Cold War trying desperately to find …
Muistelmaromaanissaan Eeva Kilpi seuraa lapsuuttaan Hiitolan Raivattalan kylässä talvisotaan saakka, jolloin hän oli 11-vuotias. Muistot ulottuvat hänen elämäänsä halkovan rajan …
Дуже цікаво читати про українських шістдесятників із перспективи сьогоднішнього дня та війни проти Росії. Хотілося б знати більше про те, як вони сприймалися сучасниками й про те, що з ними сталося потім.
Det här var definitivt den bästa boken jag läst på länge. Det händer inte så jättemycket, eller det kanske det gör, fast mest i huvudet på huvudpersonen, men boken är omöjlig att lägga ifrån sig. Och det är strängt taget inte sant att det inte händer så mycket, det är livet som händer, och det är ju mycket. Jag lånade e-boken från biblioteket, och eftersom appen Biblio av någon anledning vägrar att visa hur långt jag läst kom det nästan som en överraskning att boken tog slut. Slutet är dramatiskt, fast kanske ändå inte. Det får man själv bestämma.
Konstigt nog (eller kanske inte) kände jag inte till denna boks existens förrän förra veckan, trots att jag läst en hel del om Ryssland under flera årtionden, och trots att författaren precis som jag var en finländare som åkte till Ryssland med ett statligt stipendium för att studera ryska.
Boken kom ut 1984, då Ehrströms dagböcker hade legat glömda i 150 år, och är en oerhört intressant tidsskildring. De dramatiska händelserna kring Napoleons krig 1812 får en hel del utrymme men är mest i bakgrunden, eftersom Ehrström lyckas lämna Moskva med annat universitetsfolk dagen innan Napoleons trupper anländer.
Det är fascinerande att se 1810-talets Ryssland genom en intresserad och språkkunnig utlännings ögon och exempelvis upptäcka att man på den här tiden på Moskvauniversitetet fortfarande föreläste även på latin, och att lärda män (men knappast kvinnor) även kunde förväntas vara kapabla att föra samtal på latin.
Det som sänker betyget med …
Konstigt nog (eller kanske inte) kände jag inte till denna boks existens förrän förra veckan, trots att jag läst en hel del om Ryssland under flera årtionden, och trots att författaren precis som jag var en finländare som åkte till Ryssland med ett statligt stipendium för att studera ryska.
Boken kom ut 1984, då Ehrströms dagböcker hade legat glömda i 150 år, och är en oerhört intressant tidsskildring. De dramatiska händelserna kring Napoleons krig 1812 får en hel del utrymme men är mest i bakgrunden, eftersom Ehrström lyckas lämna Moskva med annat universitetsfolk dagen innan Napoleons trupper anländer.
Det är fascinerande att se 1810-talets Ryssland genom en intresserad och språkkunnig utlännings ögon och exempelvis upptäcka att man på den här tiden på Moskvauniversitetet fortfarande föreläste även på latin, och att lärda män (men knappast kvinnor) även kunde förväntas vara kapabla att föra samtal på latin.
Det som sänker betyget med en stjärna är att dagboken är förkortad och redigerad för att vara mer sammanhängande och lättläst (vilket den definitivt också är), men det framgår inte exakt vilka ändringar som gjorts.
Sammanställaren och redaktören bedyrar att han i princip bara moderniserat ortografin och strukit vissa delar som enligt honom var av mindre intresse för dagens läsare.
Som Bengt Jangfeldt skrev i SvD när boken kom ut hade det dock kanske varit på sin plats med en riktig vetenskaplig utgåva. Det är också synd att denna upplaga tvärt tar slut när hemresan från Nizjnij Novgorod inleds.
usercontent.one/wp/www.jangfeldt.com/wp-content/uploads/2021/03/SvD_23-11-84.png
Med inledning av Alf Åberg. Erik Gustaf Ehrström (1791-1835) kom till Moskva för att studera ryska 1812. Fadern hade varit …
In a way, this is a book about the world we already live in, even though it is also a book about a world that could be the result of the climate collapse we are headed for. It is also a book about a revolution, but it doesn't tell what happens after the revolution. Well, you probably never know that. The best part of the book are the different perspectives it offers, from the top one percent to the analog bottom of the society, including the old man who is skeptical to the resistance and insists everything will be as it always has been.
A climate crisis novel with a positive twist is nice for a change. And there is a plot. However, the story is too often interrupted not only by technical explanations, which could have been presented in a more integrated manner, but also by quasi-philosophical passages which generally do not contribute anything of value. Would have been 3 stars, but one extra for the good idea.